Lyckoblomma i Varberg

I Varberg kände jag för att sprida lite visdomsord så denna lyckoblomma placerade vi på ett ställe där det kändes tilltalande att plocka upp den :)

One who brings happiness to others will find it...

Elin

Färgglada kulor i militärstaden

Här var vi den 6 augusti.

I militärstaden Skövde blev först till kvarn glad en smula, några barn som fick en kula.. :p

Tänk att det kan vara så lätt att sprida lite glädje! Undrar om det var en som fick alla kulor och om den i så fall delade med sig?

Fredsuppdrag nr 150, check! ;) Elin

Vakna nu!

Alltså vad är det för fel på oss västerlänningar?!? Folk gnäller om dyra bensinpriser, låga löner och de flesta känner sig "utsatta" pga av att politikerna har dragit ner på deras ekonomi. Jag säger två ord "öppna ögonen". Vi lever alla i lyx. Jag upprepar. VI LEVER I LYX. Jämfört med den övriga befolkningen så lever vi som kungar. Vi överkonsumerar saker hela tiden. Kläder, bilar, elektronik, mat, alkohol, resor, båtar, bränsle...JA ALLT. Och vi vill bara ha mer och mer. Om hela jordens befolkning hade levt som oss så hade vi behövd fler planeter att leva på. Det är inte hållbart!!! Våra barn kommer att lida för detta om vi inte ändrar vår livsstil. Vi kan inte resa till ett land långt bort och sola på en sandstrand och glömma bort att det finns några problem. Problemen kommer alltid finnas när du kommer tillbaka. Vi måste börja dela med oss och börja samarbeta med varandra. Vi måste se varandra som unika individer som har något att bidra till samhället. Vi måste hjälpa de utsatta. Även de utsatta måste hjälpa till. Oavsett om du är miljonär eller uteliggare så kan du och alla andra hjälpa till för att jorden skall räddas. Man kan alltid börja med att hjälpa sig själv och sin omgivning. Vi måste ta vara på varandra och vår moder jord.

Det är svårt att öppna ögonen. Det är svårt att erkänna för sig själv att man kan göra något som enskild individ. Men om alla ändrade sin livsstil till något enklare så skulle vi alla må bättre. Lyckan sitter inte i det vi konsumerar. Lyckan sitter i hjärtat och kroppen. Vi alla föddes nakna och vi alla kommer att dö nakna. Vi kan inte ta med oss någonting efter vår död. Så öppna ögonen och börja ändra din livsstil nu för imorgon kan de vara för sent. Om man redan har en hållbar livsstil så kan man börja hjälpa andra. Vi har en planet. Vi är ett folk. Låt oss sysselsätta våra händer nu och börja rädda planeten tillsammans.

//Jesper Lissmark Hult

Den vandrande tjugan

Här om dagen kom vi på en bra lek. Jag skrev mitt namn på en tjuga och sms:ade mitt bidrag till Friends som arbetar för fler trygga barn och ungdomar. Så gav jag tjugan till någon annan och bad denne att skriva sitt namn på samma tjuga och sms:a till Friends. Nu hade den människan fritt val att själv behålla tjugan eller att låta kedjan fortsätta!

Jesper och jag tycker att Friends arbete är viktigt och vi ser gärna att de växer och kan hjälpa till på fler platser. En människa som känner sig trygg och stabil vill ingen annan något illa. En människa som är trygg och stabil i sig själv är dessutom mottaglig för information, öppen för samarbete och mer problemlösningsfokuserad. Självklart är det nödvändigt att pengar samlas in till forskning och katastrofer som inträffat men om mer intresse riktas till förebyggande arbeten så är chansen större att många katastrofer och olyckor inte behöver ske över huvud taget.

Vill härmed å det varmaste rekommendera Micke Gunnarssons blogg.

******************************************************************************

Denna tjuga ska få vandra

från den ena till den andra

Mycket får vi se på färden

alla kan vi hjälpa världen

Minsta ting kan göra gott

trasig själ till sagoslott

När vi börjar se varandra

då kan alla trygga vandra

Ge ditt bidrag också du

inte sen men gärna nu

/Elin

SMS:a HUG till 72 980 så bidrar du till barns och ungas trygghet i vardagen.

Otippad överraskning

Jesper och jag blev så väl bemötta på Wayne's Coffee (Kungsgatan 6 i Örebro) att vi kände att vi ville ge något fint tillbaka. Dagen efter gick jag dit, vek en lyckoblomma med glädjande budskap och betalade för en kaffe. Jag bad den snälla ägaren att istället bjuda någon annan kund på den kaffekoppen i sällskap av lyckoblomman. Förhoppningsvis blev någon jätteglad och i bästa fall genererar denna lilla överraskning fler glada kunder ;) Jag gick i alla fall runt med ett finurligt leende hela dagen!

/Elin

Sedan upptäckte vi hur väl vi matchat Fredsuppdraget samma dag! XD

De sista slantarna

Innan vi lämnade Arboga kom två män fram till oss. De såg ut som väldigt slitna a-lagare. Männen såg på min enhjuling och skämtade "aaah du har hittat mitt framhjul". De fick självklart en kram och vi berättade om vår resa. Att vi håller på att cykla 650 mil genom Europa och jag på bara min enhjuling. Männen blev djupt imponerade och helt plötsligt så börjar en av dem skramla i sina fickor, plockar upp 9 kronor och ger dem till mig. Han sa att vi skulle behöva pengarna för någon brödbit i Europa. Jag svarade genast att vi inte behövde dem och menade att de två behövde pengarna mer än oss. Men han vägrade att ta tillbaka dem. Han ville verkligen att vi skulle ha de 9 kronorna. De gick sin väg och önskade oss lycka till :)

Jag blev mållös över att en väldigt fattig människa skänker oss pengar. Denna händelse är en av de bästa under resan men samtidigt en av de sorgligaste: Att en av samhällets mest utsatta visar sin kärlek till sin omgivning trots att omgivningen mest visar sin avsky tillbaka. Tänk om alla kunde visa kärlek till vår omgivning. Tänk om alla började hjälpa varandra istället för att ta från varandra. Tänk om alla insåg att det inte finns något som är "ditt" eller "mitt". Tänk om att alla insåg att det inte är någon skillnad på människa och människa. Du är precis lika älskvärd som en afrikan, uteliggare, invandrare, kungen, en amerikan, din granne, din bästa vän och din fiende. Som sagt så finns det egentligen ingen skillnad, så varför går vi emot varandra? Varför är vi rädda för varandra? Vi alla är unika. Vi får så mycket ut av att öppna upp oss och börja prata med varandra.

Butiksmedarbetaren i mataffären kanske kan vara din bästa vän. Tanten på busshållplatsen kanske kan vara din chefs mamma. Personen som precis gick förbi dig på gatan kunde ha varit dina framtida barns förälder. Araben som jobbar på kebabcity kanske har lösningen till ditt största problem just nu. Vi alla har ett stort nätverk. Upptäck det! Börja visa uppskattning!

/ Jesper

The last coins

Free Hugs in Arboga was a succé! We were all gladly surprised over how welcome we felt and how happy people became :)

Jesper and I was just about to end our hug-campaign when two winos (as we understood) approached. We gave them a big hug and chatted a bit. The two men showed great interest and seemed very impressed about our journey and what we did. Suddenly they were digging in their pockets and wanted to offer us all they had, a few coins. Jesper answered that they really didn't have to give us anything but they insisted so we received their last coins, ungwillingly. Their gesture broke our hearts and Jesper nearly cried when we were leaving.

 

This episode made me think of a metaphor:

If I held a note of 500 SEK (about 50 €) and gave it to someone, he/she would probably take it. If I crumpled it and tore its sides, he/she would still very likely accept the money. Now then, if I spit on it, stamped on it and walked away.. I bet someone would pick up the money anyway.

But how do we handle a real person...?

We all have personal responsibility towards our surrounding and Everybody can make a difference. You don't necessarily have to hug everyone you see or give money to everyone you meet but you can always give them your attention. Choose one day and make an effort to see the ones you have in front of you. Look people in their eyes as you pass. It matters.

Elin