Detta är JAG

Detta är JAG. En väldigt glad Jesper. Så glad har jag inte alltid sett ut. Under större delen av min skoltid blev jag mobbad för mitt talfel och kallades ibland för "neanthertalare". Varje gång jag försökte göra något bra blev jag ifrågasatt. Jag var inte så bra på sporter men en gång gjorde jag mål i fotboll och mina klasskamrater hävdade att jag fuskade. Varje gång jag bjöd ut någon på dansgolvet blev jag dissad. När jag hade något speciellt klädesplagg blev jag utsatt och utstött. Jag blev inte ens uppskattad då jag försökte passa in med dem andra. Ingen var nöjd med mig. Jag har alltid haft kompisar om än väldigt få men när jag började i gymnasiet blev situationen värre. Jag kunde inte träffa mina vänner lika ofta och ingen i den nya klassen ville lära känna mig. Jag försökte lära känna dem men misslyckades. En dag frågade jag en tjej om hon ville umgås med mig en dag. Hon sa ja och jag blev världens lyckligaste människa. Men den dagen kom aldrig. Jag kände mig som den ensammaste och misslyckande människan i världen. Det gick så långt att jag till slut fick självmordstankar. Varför skulle jag finnas om ingen vill lära känna mig? tänkte jag. Ingen tycker ju ändå inte om mig så ingen blir ledsen över att jag försvinner tänkte jag. Jag hann sluta skolan innan jag försökte ta livet av mig. Då drog jag till Australien och jobbade i nio månader. Det var få som trodde att jag skulle våga åka dit helt ensam. De fanns folk som trodde att jag skulle åka hem nästan på direkten. Sanningen är att i Australien fick jag mitt liv åter. Mitt liv i skolan var inget liv, så i min värld kunde det liksom inte bli så mycket sämre. När jag då begav mig till Australien så började mitt liv, på riktigt. Människor var nyfikna på mig och ville lära känna mig. Jag var äntligen någon. När jag var åter i Sverige möttes jag fortfarande av ifrågasättande.

Jag älskar att cykla enhjuling. Jag ville verkligen cykla genom Sverige, för min egen skull. Den drömmen levde vidare i sex år. Många hävdade att jag skulle ge upp. Många menade att jag skulle krocka. Många trodde att jag bara snackade. Många tyckte det var naivt och att målet var för högt satt. Men varför ifrågasätter andra ens dröm? Alla har vi ju någon dröm. Oavsett om den verkar storslagen eller inte. Det kan handla om att börja spela fotboll, att bjuda ut någon på en dejt, att börja gymma, att våga heja på någon man inte känner, flytta utomlands, söka en viss utbildning eller starta företag. Hur skulle världen se ut om man ifrågasatte allas drömmar? Alla har vi olika viljor och jag ville cykla enhjuling genom Sverige. Tack och lov genomförde jag min dröm. Sommaren 2011 blev jag den första att cykla genom hela Sverige. Jag hade återigen lyckats genomföra något som jag ville trots att få trodde jag skulle lyckas.

I januari 2012 planerade jag nästa resa. Jag skulle bli den första att cykla enhjuling genom hela Europa. Just nu i skrivandes sekund har jag och min vän Elin cyklat 3000 km och jag har 3500 km kvar. Vi samlar in pengar till stiftelsen Friends som jobbar mot mobbning. Jag känner att ingen människa i hela världens ska bli utsatt för det jag blev utsatt för i skolan. Inte ens min värsta fiende. Jag känner att vi har för lite kärlek i denna värld. Jag känner att vi bör ta han om varandra mera. Därför har jag och Elin valt att dela ut gratis kramar till folk som vi inte känner på gator och torg. Vi har chockat många människor men det går superbra. Bättre än vad vi trodde.

Jag är väldigt lycklig nu. Jag har blivit kär. Kär i livet. Det känns som att jag har hittat rätt plats i livet. Jag vet nu att folk bryr sig om mig. Jag vet nu att folk vill lära känna mig. Jag älskar att leva. Om DU tycker att min historia är viktigt för andra att lyssna på. Gilla och dela denna historia och sprid information om att jag och Elin cyklar genom kontinenten för att sprida kärlek till denna kalla värld:) Dela gärna med dig av dina drömmar också:) Jag lyssnar på dig och jag tror även att du lyckas med dina drömmar:) Love, peace and unicycling/ Jesper Lissmark Hult