31 augusti 2012

Detta är JAG


Detta är JAG. En väldigt glad Jesper. Så glad har jag inte alltid sett ut. Under större delen av min skoltid blev jag mobbad för mitt talfel och kallades ibland för "neanthertalare". Varje gång jag försökte göra något bra blev jag ifrågasatt. Jag var inte så bra på sporter men en gång gjorde jag mål i fotboll och mina klasskamrater hävdade att jag fuskade. Varje gång jag bjöd ut någon på dansgolvet blev jag dissad. När jag hade något speciellt klädesplagg blev jag utsatt och utstött. Jag blev inte ens uppskattad då jag försökte passa in med dem andra. Ingen var nöjd med mig. Jag har alltid haft kompisar om än väldigt få men när jag började i gymnasiet blev situationen värre. Jag kunde inte träffa mina vänner lika ofta och ingen i den nya klassen ville lära känna mig. Jag försökte lära känna dem men misslyckades. En dag frågade jag en tjej om hon ville umgås med mig en dag. Hon sa ja och jag blev världens lyckligaste människa. Men den dagen kom aldrig. Jag kände mig som den ensammaste och misslyckande människan i världen. Det gick så långt att jag till slut fick självmordstankar. Varför skulle jag finnas om ingen vill lära känna mig? tänkte jag. Ingen tycker ju ändå inte om mig så ingen blir ledsen över att jag försvinner tänkte jag. Jag hann sluta skolan innan jag försökte ta livet av mig. Då drog jag till Australien och jobbade i nio månader. Det var få som trodde att jag skulle våga åka dit helt ensam. De fanns folk som trodde att jag skulle åka hem nästan på direkten. Sanningen är att i Australien fick jag mitt liv åter. Mitt liv i skolan var inget liv, så i min värld kunde det liksom inte bli så mycket sämre. När jag då begav mig till Australien så började mitt liv, på riktigt. Människor var nyfikna på mig och ville lära känna mig. Jag var äntligen någon. När jag var åter i Sverige möttes jag fortfarande av ifrågasättande.

Jag älskar att cykla enhjuling. Jag ville verkligen cykla genom Sverige, för min egen skull. Den drömmen levde vidare i sex år. Många hävdade att jag skulle ge upp. Många menade att jag skulle krocka. Många trodde att jag bara snackade. Många tyckte det var naivt och att målet var för högt satt. Men varför ifrågasätter andra ens dröm? Alla har vi ju någon dröm. Oavsett om den verkar storslagen eller inte. Det kan handla om att börja spela fotboll, att bjuda ut någon på en dejt, att börja gymma, att våga heja på någon man inte känner, flytta utomlands, söka en viss utbildning eller starta företag. Hur skulle världen se ut om man ifrågasatte allas drömmar? Alla har vi olika viljor och jag ville cykla enhjuling genom Sverige. Tack och lov genomförde jag min dröm. Sommaren 2011 blev jag den första att cykla genom hela Sverige. Jag hade återigen lyckats genomföra något som jag ville trots att få trodde jag skulle lyckas.

I januari 2012 planerade jag nästa resa. Jag skulle bli den första att cykla enhjuling genom hela Europa. Just nu i skrivandes sekund har jag och min vän Elin cyklat 3000 km och jag har 3500 km kvar. Vi samlar in pengar till stiftelsen Friends som jobbar mot mobbning. Jag känner att ingen människa i hela världens ska bli utsatt för det jag blev utsatt för i skolan. Inte ens min värsta fiende. Jag känner att vi har för lite kärlek i denna värld. Jag känner att vi bör ta han om varandra mera. Därför har jag och Elin valt att dela ut gratis kramar till folk som vi inte känner på gator och torg. Vi har chockat många människor men det går superbra. Bättre än vad vi trodde.

Jag är väldigt lycklig nu. Jag har blivit kär. Kär i livet. Det känns som att jag har hittat rätt plats i livet. Jag vet nu att folk bryr sig om mig. Jag vet nu att folk vill lära känna mig. Jag älskar att leva. Om DU tycker att min historia är viktigt för andra att lyssna på. Gilla och dela denna historia och sprid information om att jag och Elin cyklar genom kontinenten för att sprida kärlek till denna kalla värld:) Dela gärna med dig av dina drömmar också:) Jag lyssnar på dig och jag tror även att du lyckas med dina drömmar:) Love, peace and unicycling/ Jesper Lissmark Hult

30 augusti 2012

Cred to all volunteers


We took our time to explore Christiania, the second biggest tourist attraction in Copenhagen (Denmark). Here's one of their fantastic entrés!
 
What made us happy was to hear that the people living in Christiania are taking care of young people missing roof over their heads. At Christmas time there are many volunteers gathering to arrange a Christmas gathering for an entire week. They are visiting shops in the city and asks the owners to donate luxury articles and luxury food. The volunteers are spending their time and care to make outcasts participate and to feel that they are wanted.
Cred to all volunteers and those who work for peace! ♥ Elin
The miracle is this...
The more we share,
The more we have.

28 augusti 2012

Getting and giving


The last days in Sweden in the caring of another brilliant host are awesome!
Today we were on our way to the square to meet Jesper (who is always in time) and welcome the Free Hugs people.
Suddenly on the ground there was a note of 100 SEK which was just waiting for someone to pick it up. "Haha, this one is for me!" I thought and took it. Then another thought entered my mind. What shall I do with it? Which difference would it make if I let my pocket swallow it? None at this moment. Should I share it with Mikael who was walking beside me? Should I share it with Jesper who is part of this amazing travel? Maybe I should sms the money to the organisation Friends which we are actually supporting? I only knew that I wanted to share the bonus with someone.
Right before the square there was a young man playing the guitar with a hat on the ground. He was jamming and didn't seem to care too much about the people passing.
I approached, showed him the note and put it in his hat. Thereafter I gave him a big hug. The young man thanked me over and over and smiled at us like the son of 1000 suns. What a great intro to the Free Hugs!

Elin

A smile is the prettiest thing you can wear :)

27 augusti 2012

Tack fina Roland!


Vi Tackar vår kära Roland Fors som vid 55 års ålder enhjulade sig 2000 km genom Sverige och blev inspirationskällan för Jespers enhjulingsfärd förra sommaren, 2500 km. Tack för spontat champagne-stopp (alkoholfritt) och peppande samtal på vägen till Helsingborg!

Varma kramar ♥ Elin och Jesper

24 augusti 2012

Random act of kindness in Helsingborg :D


A nice man in Halmstad gave us an envelope with a bunch of empty stickers. On the side of each sticker it was printed www.notes2people.com...

So we plunged into the website and found out that:
Notes To People is a global social experiment to spread the love, make people smile, challenge their views in a positive way, and simply to brighten people's days ♥ It's not about style, design, making money or being cool, it's just about being nice :)

50 stickers have now been filled with thought-provoking sentences, challenging, encouraging and kind words.

Helsingborg, here we come! :D

Elin

20 augusti 2012

Bus i Halmstad


All kärlek och generositet som vi fått under dagarna hos familjen Numell/Nehm i Halmstad bubblade över till ett 40-tal lyckoblommor med glädjande och tänkvärda budskap. Anna och jag fnissade oss ut i natten och smög ner skatterna i alla cykelkorgar som vi hittade. Just som vi letade efter en korg (vid sjukhuset) till den sista lyckoblomman så kom en trött vardagshjälte ut efter ett övertidspass. "Vad är ni för riddare i natten??" undrade hon förvånat när hon mottog den fragila gåvan. Hennes hjärta värmdes av budskapet och berättelsen om cykelresan genom Europa. Glada och finurliga åkte vi sedan tillbaka hem :)

Elin

Keep doing little things for others.
For sometimes, those little things occupy the biggest part of their heart <3

19 augusti 2012

I Halmstad fann vi kärleken

I Halmstad fann vi Kärleken... :p
Vilket fantastiskt namn på en stadsdel! Jesper och jag unnar oss några välförtjänta vilodagar hos fantastiska familjen Numell/Nehm här i Halmstad. Här stannar vi som längst, fyra nätter. Passar på att vila benen ordentligt och planerar den nya rutten som tar vid efter Malmö. Någon av dagarna kommer vi även att utforska den omtalade stranden.
Den första kvällen blev lite oplanerad och grillen pajade så när vi väl fick till middagen så var klockan efter 22. Sedan fick jag äran att läsa fem godnattsagor för barnen, Tindra och Nova.
I dag har Jesper mest tagit det lugnt med sin dator medan jag följde med familjen på lite äventyr. Vi har krupit, klättrat och balanserat för att komma fram till gårdagens utlagda kräftburar och sedan gav vi oss ut på svampsafari. Tindra, Nova och hunden Smilla följde med. Nova plockade mest kottar och torra små knoppar av någon trädsort. Jag hittade på att de hette fnissor som man kunde vakna av mitt i natten för att de låg och fnissade emellanåt och genast blev det då ännu roligare att samla på dem!
Det är en väldigt härlig familj vi har hamnat hos och jag tänker att om jag någonsin skaffar familj så vill jag följa deras exempel. Föräldrarna är tillåtande på ett medvetet sätt och de tar livet som det kommer, känns det som. Tar livet med ro, liksom. Självklart bryr de sig om sina barn, men de gör inte saker krångligare än de är.
Känslan av att bo här motsvaras ungefär av detta klipp :)

/ Elin

Och med dessa fantastiska boktips önskar vi er alla en skön kväll!

16 augusti 2012

Lyckoblomma i Varberg

I Varberg kände jag för att sprida lite visdomsord så denna lyckoblomma placerade vi på ett ställe där det kändes tilltalande att plocka upp den :)

One who brings happiness to others will find it...

Elin

14 augusti 2012

Färgglada kulor i militärstaden



Här var vi den 6 augusti.
I militärstaden Skövde blev först till kvarn glad en smula, några barn som fick en kula.. :p

Tänk att det kan vara så lätt att sprida lite glädje! Undrar om det var en som fick alla kulor och om den i så fall delade med sig?

Fredsuppdrag nr 150, check! ;) Elin

10 augusti 2012

Vakna nu!


Alltså vad är det för fel på oss västerlänningar?!? Folk gnäller om dyra bensinpriser, låga löner och de flesta känner sig "utsatta" pga av att politikerna har dragit ner på deras ekonomi. Jag säger två ord "öppna ögonen". Vi lever alla i lyx. Jag upprepar. VI LEVER I LYX. Jämfört med den övriga befolkningen så lever vi som kungar. Vi överkonsumerar saker hela tiden. Kläder, bilar, elektronik, mat, alkohol, resor, båtar, bränsle...JA ALLT. Och vi vill bara ha mer och mer. Om hela jordens befolkning hade levt som oss så hade vi behövd fler planeter att leva på. Det är inte hållbart!!! Våra barn kommer att lida för detta om vi inte ändrar vår livsstil. Vi kan inte resa till ett land långt bort och sola på en sandstrand och glömma bort att det finns några problem. Problemen kommer alltid finnas när du kommer tillbaka. Vi måste börja dela med oss och börja samarbeta med varandra. Vi måste se varandra som unika individer som har något att bidra till samhället. Vi måste hjälpa de utsatta. Även de utsatta måste hjälpa till. Oavsett om du är miljonär eller uteliggare så kan du och alla andra hjälpa till för att jorden skall räddas. Man kan alltid börja med att hjälpa sig själv och sin omgivning. Vi måste ta vara på varandra och vår moder jord.

Det är svårt att öppna ögonen. Det är svårt att erkänna för sig själv att man kan göra något som enskild individ. Men om alla ändrade sin livsstil till något enklare så skulle vi alla må bättre. Lyckan sitter inte i det vi konsumerar. Lyckan sitter i hjärtat och kroppen. Vi alla föddes nakna och vi alla kommer att dö nakna. Vi kan inte ta med oss någonting efter vår död. Så öppna ögonen och börja ändra din livsstil nu för imorgon kan de vara för sent. Om man redan har en hållbar livsstil så kan man börja hjälpa andra. Vi har en planet. Vi är ett folk. Låt oss sysselsätta våra händer nu och börja rädda planeten tillsammans.

//Jesper Lissmark Hult

4 augusti 2012

Den vandrande tjugan


Här om dagen kom vi på en bra lek. Jag skrev mitt namn på en tjuga och sms:ade mitt bidrag till Friends som arbetar för fler trygga barn och ungdomar. Så gav jag tjugan till någon annan och bad denne att skriva sitt namn på samma tjuga och sms:a till Friends. Nu hade den människan fritt val att själv behålla tjugan eller att låta kedjan fortsätta!

Jesper och jag tycker att Friends arbete är viktigt och vi ser gärna att de växer och kan hjälpa till på fler platser. En människa som känner sig trygg och stabil vill ingen annan något illa. En människa som är trygg och stabil i sig själv är dessutom mottaglig för information, öppen för samarbete och mer problemlösningsfokuserad. Självklart är det nödvändigt att pengar samlas in till forskning och katastrofer som inträffat men om mer intresse riktas till förebyggande arbeten så är chansen större att många katastrofer och olyckor inte behöver ske över huvud taget.

Vill härmed å det varmaste rekommendera Micke Gunnarssons blogg.

******************************************************************************

Denna tjuga ska få vandra
från den ena till den andra

Mycket får vi se på färden
alla kan vi hjälpa världen

Minsta ting kan göra gott
trasig själ till sagoslott

När vi börjar se varandra
då kan alla trygga vandra

Ge ditt bidrag också du
inte sen men gärna nu

/Elin

SMS:a HUG till 72 980 så bidrar du till barns och ungas trygghet i vardagen.

3 augusti 2012

Otippad överraskning


Jesper och jag blev så väl bemötta på Wayne's Coffee (Kungsgatan 6 i Örebro) att vi kände att vi ville ge något fint tillbaka. Dagen efter gick jag dit, vek en lyckoblomma med glädjande budskap och betalade för en kaffe. Jag bad den snälla ägaren att istället bjuda någon annan kund på den kaffekoppen i sällskap av lyckoblomman. Förhoppningsvis blev någon jätteglad och i bästa fall genererar denna lilla överraskning fler glada kunder ;) Jag gick i alla fall runt med ett finurligt leende hela dagen!

/Elin

Sedan upptäckte vi hur väl vi matchat Fredsuppdraget samma dag! XD

1 augusti 2012

De sista slantarna


Innan vi lämnade Arboga kom två män fram till oss. De såg ut som väldigt slitna a-lagare. Männen såg på min enhjuling och skämtade "aaah du har hittat mitt framhjul". De fick självklart en kram och vi berättade om vår resa. Att vi håller på att cykla 650 mil genom Europa och jag på bara min enhjuling. Männen blev djupt imponerade och helt plötsligt så börjar en av dem skramla i sina fickor, plockar upp 9 kronor och ger dem till mig. Han sa att vi skulle behöva pengarna för någon brödbit i Europa. Jag svarade genast att vi inte behövde dem och menade att de två behövde pengarna mer än oss. Men han vägrade att ta tillbaka dem. Han ville verkligen att vi skulle ha de 9 kronorna. De gick sin väg och önskade oss lycka till :)

Jag blev mållös över att en väldigt fattig människa skänker oss pengar. Denna händelse är en av de bästa under resan men samtidigt en av de sorgligaste: Att en av samhällets mest utsatta visar sin kärlek till sin omgivning trots att omgivningen mest visar sin avsky tillbaka. Tänk om alla kunde visa kärlek till vår omgivning. Tänk om alla började hjälpa varandra istället för att ta från varandra. Tänk om alla insåg att det inte finns något som är "ditt" eller "mitt". Tänk om att alla insåg att det inte är någon skillnad på människa och människa. Du är precis lika älskvärd som en afrikan, uteliggare, invandrare, kungen, en amerikan, din granne, din bästa vän och din fiende. Som sagt så finns det egentligen ingen skillnad, så varför går vi emot varandra? Varför är vi rädda för varandra? Vi alla är unika. Vi får så mycket ut av att öppna upp oss och börja prata med varandra.

Butiksmedarbetaren i mataffären kanske kan vara din bästa vän. Tanten på busshållplatsen kanske kan vara din chefs mamma. Personen som precis gick förbi dig på gatan kunde ha varit dina framtida barns förälder. Araben som jobbar på kebabcity kanske har lösningen till ditt största problem just nu. Vi alla har ett stort nätverk. Upptäck det! Börja visa uppskattning!

/ Jesper

The last coins

Free Hugs in Arboga was a succé! We were all gladly surprised over how welcome we felt and how happy people became :)

Jesper and I was just about to end our hug-campaign when two winos (as we understood) approached. We gave them a big hug and chatted a bit. The two men showed great interest and seemed very impressed about our journey and what we did. Suddenly they were digging in their pockets and wanted to offer us all they had, a few coins. Jesper answered that they really didn't have to give us anything but they insisted so we received their last coins, ungwillingly. Their gesture broke our hearts and Jesper nearly cried when we were leaving.
 
This episode made me think of a metaphor:
If I held a note of 500 SEK (about 50 €) and gave it to someone, he/she would probably take it. If I crumpled it and tore its sides, he/she would still very likely accept the money. Now then, if I spit on it, stamped on it and walked away.. I bet someone would pick up the money anyway.

But how do we handle a real person...?
We all have personal responsibility towards our surrounding and Everybody can make a difference. You don't necessarily have to hug everyone you see or give money to everyone you meet but you can always give them your attention. Choose one day and make an effort to see the ones you have in front of you. Look people in their eyes as you pass. It matters.

Elin