Detta
är JAG. En väldigt glad Jesper. Så glad har jag inte alltid sett
ut. Under större delen av min skoltid blev jag mobbad för mitt
talfel och kallades ibland för "neanthertalare". Varje
gång jag försökte göra något bra blev jag ifrågasatt. Jag var
inte så bra på sporter men en gång gjorde jag mål i fotboll och
mina klasskamrater hävdade att jag fuskade. Varje gång jag bjöd ut
någon på dansgolvet blev jag dissad. När jag hade något speciellt
klädesplagg blev jag utsatt och utstött. Jag blev inte ens
uppskattad då jag försökte passa in med dem andra. Ingen var nöjd
med mig. Jag har alltid haft kompisar om än väldigt få men när
jag började i gymnasiet blev situationen värre. Jag kunde inte
träffa mina vänner lika ofta och ingen i den nya klassen ville lära
känna mig. Jag försökte lära känna dem men misslyckades. En dag
frågade jag en tjej om hon ville umgås med mig en dag. Hon sa ja
och jag blev världens lyckligaste människa. Men den dagen kom
aldrig. Jag kände mig som den ensammaste och misslyckande människan
i världen. Det gick så långt att jag till slut fick
självmordstankar. Varför skulle jag finnas om ingen vill lära
känna mig? tänkte jag. Ingen tycker ju ändå inte om mig så ingen
blir ledsen över att jag försvinner tänkte jag. Jag hann sluta
skolan innan jag försökte ta livet av mig. Då drog jag till
Australien och jobbade i nio månader. Det var få som trodde att jag
skulle våga åka dit helt ensam. De fanns folk som trodde att jag
skulle åka hem nästan på direkten. Sanningen är att i Australien
fick jag mitt liv åter. Mitt liv i skolan var inget liv, så i min
värld kunde det liksom inte bli så mycket sämre. När jag då
begav mig till Australien så började mitt liv, på riktigt.
Människor var nyfikna på mig och ville lära känna mig. Jag var
äntligen någon. När jag var åter i Sverige möttes jag
fortfarande av ifrågasättande.
Jag
älskar att cykla enhjuling. Jag ville verkligen cykla genom Sverige,
för min egen skull. Den drömmen levde vidare i sex år. Många
hävdade att jag skulle ge upp. Många menade att jag skulle krocka.
Många trodde att jag bara snackade. Många tyckte det var naivt och
att målet var för högt satt. Men varför ifrågasätter andra ens
dröm? Alla har vi ju någon dröm. Oavsett om den verkar storslagen
eller inte. Det kan handla om att börja spela fotboll, att bjuda ut
någon på en dejt, att börja gymma, att våga heja på någon man
inte känner, flytta utomlands, söka en viss utbildning eller starta
företag. Hur skulle världen se ut om man ifrågasatte allas
drömmar? Alla har vi olika viljor och jag ville cykla enhjuling
genom Sverige. Tack och lov genomförde jag min dröm. Sommaren 2011
blev jag den första att cykla genom hela Sverige. Jag hade återigen
lyckats genomföra något som jag ville trots att få trodde jag
skulle lyckas.
I
januari 2012 planerade jag nästa resa. Jag skulle bli den första
att cykla enhjuling genom hela Europa. Just nu i skrivandes sekund
har jag och min vän Elin cyklat 3000 km och jag har 3500 km kvar. Vi
samlar in pengar till stiftelsen Friends som jobbar mot mobbning. Jag
känner att ingen människa i hela världens ska bli utsatt för det
jag blev utsatt för i skolan. Inte ens min värsta fiende. Jag
känner att vi har för lite kärlek i denna värld. Jag känner att
vi bör ta han om varandra mera. Därför har jag och Elin valt att
dela ut gratis kramar till folk som vi inte känner på gator och
torg. Vi har chockat många människor men det går superbra. Bättre
än vad vi trodde.
Jag
är väldigt lycklig nu. Jag har blivit kär. Kär i livet. Det känns
som att jag har hittat rätt plats i livet. Jag vet nu att folk bryr
sig om mig. Jag vet nu att folk vill lära känna mig. Jag älskar
att leva. Om DU tycker att min historia är viktigt för andra att
lyssna på. Gilla och dela denna historia och sprid information om
att jag och Elin cyklar genom kontinenten för att sprida kärlek
till denna kalla värld:) Dela gärna med dig av dina drömmar
också:) Jag lyssnar på dig och jag tror även att du lyckas med
dina drömmar:) Love, peace and unicycling/ Jesper Lissmark Hult